Rose Tillberg Mattsson
Inbjuden av Sverigeförfattarna och ett härligt gäng med skrivardrömmar på Mörby Hotell fick jag berätta hur det var att debutera. 
Den 18 oktober berättade jag om min väg till en utgiven roman. Att ge ut en bok med handlingen förlagd i det samhälle där man är uppvuxen och fortfarande bor, kan skapa många känslor. Det blev helt klart en rörande föreläsning med mycket frågor. 
Kan det bli bättre? När man läser intervjun av Sören Bondesson (Debutantbloggen den 3 september 2017) och han beskriver sina kvällskurser. Jag nyper mig i armen och läser igen. Ja, det är min lärare i litterär gestaltning och jag går en av de där hemliga kvällskurserna ”för särskilt utvalda författarbegåvningar.”
Läs gärna hela intervjun.
http://www.debutantbloggen.wordpress.com/2017/09/03/gastblogg-soren-bondeson/
Inga fler ord behövs. En av de första recensionerna på ”Hotelldirektören”.
Första romanen på bokmässan i Göteborg och visst kändes det mäktigt. Men än är jag inte i mål. Två utgivna böcker och dörrarna öppnas. Två utgivna böcker och du kan ansöka om medlemskap i Författarförbundet. Det är mitt mål. Då kan man kalla sig författare.
Det är några trappsteg kvar. ”Gör färdigt” uppmanade en känd författare. ”Ge aldrig upp” är ett annat råd.
Här en bild på Zigge med boken i hand. Vi är klara att inta scenen. Sekunden efter att jag bränt av fotot stiger en journalist från VILLA nytt in och vi blir både filmade och intervjuade. Dock skedde intervjun utanför toaletten. 😀
Besökte Ljusterögatan där karaktären Emmalie, Bebes mamma bor i boken ”Hotelldirektören”. I verkligheten bodde också den riktiga förebilden, min farmors mamma här. Jag träffade aldrig denna dam, trots att hon blev mycket gammal.
Med ett gammalt fotografi i handen hittade vi rätt. Bakom grönskan ligger Vita Bergen och Sofia Kyrka. Ni som minns slutet i boken-Lisen är på väg med sin baby i en lånad Folka till Emmalie på Ljusterögatan 14. Det är här. 
Det gör vi! Glider som fasen och snabbt går det! Så tror många.
Men riktigt så är det inte. ”Räkmackan” kräver riktigt hårt arbete. Målinriktat, fokuserat och vansinnigt tråkigt i perioder. För det är så här: av dem som kommer ut med en första bok är det bara 20 % som släpper bok nummer två.
Birgitta Backlund har släppt tre böcker, jag och Aliya Dahlgren jobbar med bok nummer två. Heja oss!
Det är inget jag är stolt över, men så var det. Jag hyrde en skrivmaskin för 50 kr/månad av Tobaks-Lasse i Hallstavik. Tungt var det när man släpade hem den i tillhörande väska. Ett pyttelitet handtag var allt att hålla i. Men vilken lycka att få skriva!
Det gällde att utnyttja skrivmaskinen den där månaden och jag skolkade för att i lugn och ro vara hemma och skriva under de där högstadieåren.
Underbara dagar med mina karaktärer, några cigg (smygrökte när mamma jobbade) och en kopp kokkaffe. Här någonstans fastnade jag i det skönlitterära skrivandet, att skapa en egen värld där jag funderade runt mina karaktärer och vad de kunde göra härnäst.
Nu är det så vemodigt att min mamma, som var så arg över mitt skolkande, inte fick vara med i samband med boksläppet. Ändå väldigt glad att jag några månader innan hon dog, berättade att jag tänkte utveckla skrivandet och därför gick en kurs på Skrivarakademien.
