Bok nummer två

Att det skulle vara så svårt att skriva en fortsättning förstod jag inte innan författarkursen med Sören. Det är inte bara svårt, det är galet svårt.

Vad tar man med från tidigare bok? Nästan allting. Vad kan man utesluta? Nästan ingenting, för nu gäller det att vara övertydlig. Övertydlig.

Även om man läst bok nummer ett så har man glömt, till och med författaren glömmer. Vissa författare upprepar till och med händelser i samma bok, med kunskapen om hur lätt vi glömmer.

Där är jag nu. Klar med manuset till tvåan.

Annonser

På första sidan

https://www.stockholmsförfattarna.se/

Gå gärna in på Stockholmsförfattarnas hemsida och kolla. Där finns min artikel på första sidan. Det får räcka för denna vecka. Måndags- och torsdagsbloggen. Ha en mysig helg! Vi ses ❤

En timme in i programmet skriker krögaren

Ja, så var det! Krögaren Mats ropar ut till publiken och matgästerna att han och krögarparet Christer o Ann-Sofie bjuder in oss alla författare även nästa sommar! Och tillägger att det här ska bli en tradition!

Naturligtvis är jag och Aliya snabba och upprepar det i högtalarna! Sommarlitteratur på Herrängs Marina. Sommarlitteratur-festival i Herräng. Kan det bli bättre? Och behöver jag säga att det var en succé? Vi ses sommaren 2019. 

Rör inte mina pannkakor!

När jag var liten läste jag ett reportage om en brottsling som kallades Tumba-Tarzan. Han bröt sig in i stugor, men tog inte särskilt mycket. Det märkliga var att han gick igenom bokhyllan och hittade han en bok som han gillade, skrev han en lapp, tackade  och ursäktade sig över att ha tagit boken. Så gentlemannamässigt, nästan rart.

Han gömde sig i skogen i Tumba där han kokade kaffe och stekte pannkakor, vilket var hans älsklingsrätt. Det är också min älsklingsrätt och det ska vara utan grovt mjöl och allehande påhitt för att göra det nyttigt. Pannkakor ska vara gott!

Här väntar jag på pannkakor o kokkaffe efter sauna hos bästa vännen.

 

”Som vanligt är du helt lysande, det är så roligt när man känner igen vissa saker du beskriver. Som timmerbilarna, odören från Holmens och dricksvattnet, man hamnar i Hallstavik i tanken och minns det.”

Christina Törnqvist, granne och barndomsvän, recenserar ”Hotelldirektören”.

Författaren som väver sin farmors karaktärer

https://ibokhandeln.se/romaner/forfattaren-som-vaver-sin-farmors-karaktarer/

Eller det kanske ska heta: Författaren som väver sin roman Hotelldirektörens karaktärer – eftersom det är det jag gör. Tanken är att väva så många karaktärer som möjligt, men ur ett dagens perspektiv. Vilka är de i dag-hur skulle t ex Lisen se ut i dag? En ung, driftig kvinna som är pålitligt och ambitiös? Troligen välutbildad, kunnig och kanske ung ensamstående mamma. Kanske att hon utbildar sig under småbarnsåren.

Samtidigt med boksläppen vill jag ha några vävar med! Fortsättningen på Hotelldirektören kommer snart.

Bruksandan i min roman

Att komma från ett brukssamhälle har varit för mig min största tillgång. Det finns inga jag beundrar mer än de kvinnor jag hade runt mig under min uppväxt. Kvinnorna var starka, de såg till att styra familjen och höll i ekonomin.

Allt snack om förspilld kvinnokraft var inget de brydde sig i när de stickade strumpor och tröjor eller virkade gardiner. Handens arbete värderades inte om det gällde en arbetarkvinna. Men vad brydde de sig i det? Intellektuellt trams. De visste sitt värde.

Jag hoppas att mina tankegångar till viss del går som en av trådarna i romanen, även om huvudkaraktären Bebe lever i en helt annan verklighet.

Ha det gott!