Foto: Himmelsbacken i Hallstavik, den största backen när man var liten.
Att skriva om Hallstavik har jag alltid tyckt är så kul. Även i mina små korta noveller under högstadieåren var handlingen alltid förlagt i Hallstavik. Tanken att miljön skulle ligga någon annanstans var uteslutet. Visst, det kunde hoppa en sväng till Stockholm eller varför inte Gävle. Dit hade Kicki jag liftat en gång, inte populärt av våra föräldrar kan jag säga. Men annars var det Hallsta som gällde.
Bakgrundsbruset från bruket, vattnet som smakade fan, timmerbilarna som man fick hålla sig undan för, småvägarna där man kunde cykla utan lyse. Alla ställen där man kunde smygröka, idrottsplatsens dansbana och läktaren var perfekta platser utan vuxna. Att tillsammans med kompisar samla ihop några kronor och köpa cigaretter i automaten vid Tobaks-Lasse i mörkret var väldigt spännande.
Temat i mina noveller var sorglig, olycklig kärlek. Och miljön var Hallstavik.
Nu börjar en ny fas i mitt liv. Jag kommer att skriva i månadstidningen Roslagen Runt. För er som inte bor i Norrtälje kommun kan jag berätta att tidningen går ut till alla hushåll i kommunen. Invånarantalet är i dag 70 000 och lägg därtill en himla massa sommarboende, så förstår ni varför det känns lite nervöst. Kanske texterna kommer att ligga under vinjetten krönika eller kåseri, eller bara ”Häveröbygden i vårt hjärta”. Vi får se vad det blir.
Huvudsakligen kommer naturligtvis Hallstavik och Häveröbygden och allt som rör sig däromkring att beröras. Gammalt som nytt. Allt är intressant. Hoppas av hela mitt hjärta att du vill läsa. Och hör av dig om det är något du vill jag ska skriva om. Stor kram! ❤ (hängpattemärket-som det tog mig lång tid att fatta vad det stod för!)
En sommar för länge sedan gick jag en skrivarkurs anordnat av Skrivarakademien och platsen var i Tantolunden på Södermalm. Där träffade jag ett gäng som älskade att skriva. Lärarna var Kate Larsson och Arne Sundelin. Veckan var magisk, jag skrev och skrev, kunde knappt sova.
Efter det var vi ett gäng som träffades ca fyra fem gånger per år och läste upp för varandra vad vi skrivit. På skoj kallade vi oss för ”Tantolundsgruppen”, och vi skrattade gott när vi tänkte på alla berömda grupper där konstnärer och författare gått samman med namn från ort eller område där de verkade.
Andra boken i trilogin, ”Hotelldirektören är tillbaka”, som utkommer under 2019, får du återigen stifta bekantskap med karaktären Beatrice Bebe Samuelsson. Men vem är hon egentligen? Denna märkliga kvinna som antingen folk dras till eller som folk håller avstånd till. Fick du något grepp om henne i första romanen ”Hotelldirektören”? Inte det. Då finns det chans att lära känna henne mer i roman nummer två. Och som om det inte är nog så kommer en tredje roman, för det här är trilogin om hotelldirektören Bebe.
Om man ska beskriva Bebe får det bli en blandning av olika karaktärer. Ovan en bild från Twin Peaks och skådespelaren Sherilyn Fenn som gestaltar en av tjejerna i serien. Jag tänker mig att utseendemässigt påminner Bebe om henne. Och även den där märkliga, mörka sidan som Fenn spelar påminner om Bebe.
Så var året 2018 över och tankarna går till allt som hände när det gäller mitt skrivande. Den 16 november 2017 stod jag med första egna romanen i min hand. ”Hotelldirektören”. En upplevelse som naturligtvis var väldigt mäktig. Men också lite vemodig.
Så mycket arbete, åratal av skrivande, redigerande och att ständigt hålla fokus på historien. Då hade sju lektörer, fyra frivilliga, en redaktör och en korrläsare gått igenom mitt manus. Och det efter att i flera år tillhört en liten skrivargrupp där vi gav varandra respons på texterna.
Min strategi har alltid varit: Leta efter flow, fortsätt att jobba. Fundera inte så mycket. När det dåliga självförtroendet sätter in, gå förbi, hoppa över, var modig, utmana dina rädslor. Lyssna inte, jag säger det igen, lyssna inte på avundsjuka och missunnsamhet. Det tar tid att lära sig det. Men det går.
Mål för 2019
Mål 1. Ge ut bok nummer två. En jättebra lektör, Erik Grundström, har läst och strukturerat upp manuset. Efter det har redaktören Rebecka Edgren Aldén läst igenom manuset och givit respons. Hon är beredd att läsa igenom det ytterligare en gång. Och en gång till.
Mål 2. Bli invald i Författarförbundet. Efter två böcker har man chans att bli invald. Först då räknar jag mig till författare och kommer att kalla mig för författare. Det är som en inkörsport till de riktiga rummen. Rådgivning, författarstipendier, kurser, utbildning m m. Det är mitt mål att komma dit.
Mål 3. Skriva klart bok nummer tre, eller så långt det går. Har redan skrivit 80 sidor och får respons av en författargrupp under ledning av Sören Bondesson. Det kommer jag att fortsätta med under våren 2019. Bok nummer tre ska ges ut under 2020.
Mål 4. Att göra en power point med mina vävar och utveckla en föreläsning, under temat ”Att följa dina drömmar”, på drygt en timme där jag berättar om hur jag gjorde. Start i mormor Esters vävstol, mode, textilintresse, utställningar, skrivande, noveller och fram till första romanen. Den 7 april kommer jag att hålla föreläsningen i Uppsala på Riksvävarnas tredagars-mässa. Spännande och roligt.
Mål 5. Tanken finns hela tiden i bakhuvudet att hålla skrivarkurser i ”Skriv ditt liv”. Både här hemma i Herräng och på andra platser.
Mål 6. Mitt vävintresse som präglat hela mitt liv blommar under hösten. Då är jag med i en utställning anordnat av Nordic Tapestry, en grupp konstvävare som gått samman och håller utställningar. Gemensam nämnare är att vi alla gått utbildning hos Helena Hernmarck och lärt oss att väva hennes speciella teknik.
Det var allt. Gott Nytt År 2019!
På Fårö sommaren 2016. Skrivarvecka med Fåröakademien. Drömmen om en roman börjar ta form. Foto: Jenny Jacobsson
