Dags att skicka till förlag

Där gick det iväg! Och iväg. Skickar manuset till förlag efter förlag. Så vansinnigt roligt, samtidigt som en känsla av matthet smyger sig på. Efter många års skrivande på samma manus, putsat och förbättrat, funderat och ändrat, gestaltat, skruvat fram karaktärerna, tänkt på berättarkurvan, konflikter m m. Gått på skrivarkurser, varit med på skrivarträffar. Lyssnat, frågat och pratat med författare och vänner. Lämnat ut texten för genomläsning till både proffs och intresserade.

Alla roliga timmar jag ägnat med mina karaktärer, lärt känna deras svaga och starka sidor, några är riktiga skitar, andra sympatiska. Egentligen vill jag inte lämna dem. För vem förstår dem mer än jag?

Jag vet hur svårt det är att bli antagen med ett romanmanus, ca en promille. Om ens det? Vad har man drömmar till om inte för att försöka? Bestämmer mig här och nu för att följa det enda råd jag fått när det gäller skrivandet: Att aldrig, aldrig ge upp!

Nu dröjer det flera månader innan jag får besked om det blir någon bok. Förlagen som jag skickat till har redan vänligt tackat och bekräftat att de fått mitt manus. Även om det är standardsvar så blir man glad av vänligheten.

Flera månaders väntetid börjar nu.

 

 

Annonser

Skriver följebrev för första gången

Så var det då dags! Att skriva ett följebrev. Drar ett djupt andetag och börjar med att skriva en sida. Lutar mig tillbaka och läser. Chock! Slutar andas! Herregud så trist! Bättre upp måste det vara.

Vad är nu ett följebrev? Jo, ett brev som du skickar in till förlagen tillsammans med ditt manus. Förlagen efterlyser lite olika information. En del vill veta vad man vill med sitt författarskap-räcker alltså inte med ”att bli utgiven till varje pris”-här måste man alltså tänka lite mer. Andra vill ha en synopsis och hur man vill bygga sitt författarskap-japp-det är ju enkelt. Var unik! Sälj in ditt manus, uppmanar ett förlag. Bäst är väl ändå det här rådet: ”var dig själv och försök framstå som den författare du vill vara.” Samma förlag avslutar med: ”var proffsig.”

Ett följebrev var det. Gör ett nytt försök.