Hotelldirektören

I början av 60-talet köpte min farmor ett hotell. Som barnhemsbarn från Stockholm  utmanade hon ett helt brukssamhälle genom att inte vara flickan som vet sin plats.

Det skulle straffa sig dyrt.

Läs ”Hotelldirektören”.

Annonser

”Hotelldirektören” är här nu!

Äntligen! Efter många år är boken färdig. Nästan varje dag i över tio år har jag skrivit, ändrat, läst och plockat och petat i texten. Om och om igen. Lektörer, testläsare och en coach som jag hyrde tre månader har gått igenom mitt manus med synpunkter. Vänner har läst utvalda delar. Kollegor har bidragit med fakta från vitt skilda områden.

Nu är det över. Boken är klar.

Mina karaktärer har blivit mina vänner, jag har älskat dem, skrattat och gråtit med dem men också varit arg, skällt och försökt få ordning på dem. Utan resultat! Till slut fick jag låta dem vara. Klara er själva då, om ni kan!

Just i dag känns det vemodigt att lämna dem. och om jag inte beslutat mig för en fortsättning, en trilogi, vete tusan om jag någonsin kunnat lämna det här manuset.

Håll utkik – jag kommer att berätta mer hur allt började! Den här storyn är inspirerad av min farmor som jag inte kände. Trots att vi bodde ett helt liv nära varandra så är en timmes samtal i telefon all kontakt oss mellan.

Så här blev författarporträttet

Fotografen: Vilken sida är du bäst på? Höger eller vänster?

Jag: …Eh…vet inte.

Fotografen: Konstigt. Det brukar de flesta veta.

När hon någon timme senare började att fotografera.

Fotografen: Nu förstår jag! Du är bäst rakt framifrån! Det är ovanligt.

Ett råd jag fått av riktiga författare är att ta ett ordentligt och proffsigt foto för att använda i författarsammanhang. Sagt och gjort! En hel lördag ägnade jag åt make up, styling och fotografering med tre ombyten hos proffsiga Jini Sofia. Superroligt! Sedan tog det mig en timme att gå igenom 142 foton för att plocka ut en favorit och ett tiotal som sparas för senare uppdrag.

Nu kommer det till användning. Ett porträtt taget rakt framifrån. 🙂