Hur mycket kämpar du för att nå dina mål?

Det var ett tag sedan jag skrev på min blogg. Tillvaron har ändrats för oss alla och det har tagit tid att ställa om. Corona-krisen påverkar oss alla. Vid stress och oro är det än viktigare att hålla fast vid rutiner. Strukturera upp sin vardag. Att hålla fast vid sina mål.

Vad är det för mål man är beredd att kämpa för? Och spelar det någon roll? Vad är det som gör att vissa kämpar och andra inte? Det här med att ha grit, en inre drivkraft, motivation, hur tränar man upp den? Jag tror på att tänka ett delmål i taget.

Men man måste ha roligt också. Inte bara kämpa.

Jag ville så gärna bli textillärare när jag var ung och det var en lång väg. Men nu efteråt ser jag att jag delade upp det i en nåbar bit i taget. För att komma in räckte det inte med gymnasieexamen. Man måste både kunna sy och väva. Utbildning efter utbildning tog jag mig igenom, år ut och år in. När alla utbildningar nästan var klara och jag endast behövde några arbetslivspoäng för att komma in fanns det en sak som fattades. Knyppelkursen! Ingen intagning på textillärarlinjen utan knyppling.

Jag sparade av studiebidraget och extrajobbade under hela vinteråret för att få ihop pengar till fjorton dagars knyppelkurs i Vadstena, med mat, logi, kursavgift och resa. Nu var jag redo för sommarkursen.

Då frågade min kompis Annika från Piteå om jag skulle med och tågluffa i Europa en månad. Livet stannade upp. Europa eller Vadstena? Efter två sekunders betänketid avbokade jag hela paketet ”knyppelkurs i Vadstena” och raderade allt ur mitt minne. Annika och jag stack iväg, för så mycket pengar handlade det om, att det som fjortondagarskursen i Vadstena kostade, räckte en månad i Europa inklusive tågbiljetten.

Sommaren efter hade jag återigen sparat ihop pengar och gjorde min kurs. Allt samlat i en fin pärm som, jag lovar, kikats i av åtskilliga kompisar.

Hur gick det då med textillärarlinjen? Jo, efter flytt, giftermål, en bebis, lite jobb för att samla poäng kom jag så in på min efterlängtade utbildning. Tre års pendlande mellan Uppsala och Herräng tog sin början.

Fortsättning följer.

Grundmall till affisch, skapad av Kersti Livhav och som jag använt ett flertal gånger. Att bli författare var ett annat av mina mål.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s