Boksläpp fredagen den 13:e

Boksläpp på Hallstaviks Bokhandel, fredagen den 13 sept. kl 13 av ”Hotelldirektören är tillbaka” på Hallstaviks Bokhandel.

Äntligen! Så sa många och tillade att nu får det inte dröja lika länge tills trean är ute. Det värmde att höra hur mycket de tyckte om första boken, att få träffa läsarna på det här sättet. Jag fick en rejäl dos av självförtroende för fortsatt skrivande och jag ska göra så gott jag kan. Det kan jag lova. Ett stort tack till Åsa på bokhandeln, som så generöst gjorde boksläppet till en fin dag.

Tack och stor kram till er alla som uppmärksammade boksläppet. Ni är bäst!

Hur länge ska man vänta?

Att vänta på att få sin bok tryckt kan fresta på. Under hela våren har jag väntat och tänkt att snart är det klart. Men så lätt går det inte. Tydligen har jag ingen koll på hur lång tid det tar. Jag trodde att den skulle vara klar i april, men nu i slutet av augusti förstår jag hur naiv jag var. Förlaget jobbar så fort de kan och det är det en lång och mödosam väg att sätta en bok.

Nu är det bara några dagar tills den är klar och jag längtar verkligen att få hålla bok nummer två i handen. Några dagar till.

I väntan på att ”Hotelldirektören är tillbaka” ska komma ut.
Foto: Jini Sofia

När man börjar fundera på omslaget till trean

Till första boken hade jag en stövelknekt på omslaget. Jag gillar stövelknektar, det är någon klassmarkör med det. Det här med att ta av sig skor och stövlar när man går inomhus är inte alltid självklart.

Till andra boken använde jag samma knekt men lade till ett par svarta högklackade skor. Tillsammans bildar det något hotfullt tycker jag. Hursomhelst är det inte romantiskt. Få se vad ni tycker. Boken kommer ut om några veckor.

Nu kom min man hem med en stövelknekt i metallfärg och den kändes mer mjuk. Snäll och rar. Kanske får den gestalta omslaget till trean.

Stövelknekten som får gestalta min tredje bok? Kanske det blir så.

Sommarlitteratur på Herrängs Marina! Vi kör i år igen!

Förra årets succé kan vi bara inte lägga i malpåsen. Nej, vi kör i år igen med lite nya författare. Aliya och jag är just nu i planeringsstadiet för 2019 års upplägg. Sommarlitteratur går av stapeln lördagen den 10 augusti kl 14-20.

Precis som förra året gäller; kom och häng med oss. Lyssna på författarpresentationer, ta en öl, få en bok signerad, ät en bit mat från den fantastiska restaurangen och mingla med glada och trevliga författare. Bokbordet står framme hela dagen. Gratis inträde, barnvänligt och litteraturquizz med fina priser. Bättre kan det inte bli!

Snart kommer affischen för året event.

Sommarlitteratur på Herrängs Marina. Författarna från förra året tar igen sig efter en lång dag med föreläsningar och boksigneringar.

Solnedgång över Blåkar`n

IMG_5338

Här är den vackraste insjö jag vet. Blåkarn. Ja, vi säger Blåkar´n, det talspråkliga namnet och det är så mycket vackrare än det officiella namnet Blåkaren.

PUMPEN BLÅKARN står det också på originalnyckeln till brukets gamla pumphus. Det är just det huset där jag nu har min skrivarstuga. Enkelt inredd, som en jakt- och fiskarkoja, är det en lisa för själen att sitta här och fika, ligga i soffan, bada och simma och att skriva. Våra släktingar från förr finns med i detaljer. Fotogenlampa från barnens gammelmormor Tina, jakthorn från morbror Roine, en gammal åra från svärfar är detaljerna som syns på bild.

Skriver på ”Hotelldirektören är tillbaka” sommaren 2018 med utsikt över Blåkarn.

De första högklackade skorna

Vem minns inte dem? Jag skickade efter ett par röda högklackade skor från Ellos. Inte ett helt lätt beslut, eftersom jag var längst i klassen och längd-mallen för en tjej, var inte den längd jag hade, kan jag säga. Att sedan de flesta av mina tjejkompisar var små, korta, söta och supersnygga (skitungar) gjorde det inte lätt. Men någonstans i åttan gjorde jag revolt. Det fick vara som det var. 176 cm lång cyklade jag ner till posten och hämtade ut paketet med mina högklackade skor, modell slingback.

Med de nya skorna uppnådde jag en bra bit över 180 cm. Nu gällde det att gå snyggt i dem. Med lite kämpande och koll på tv så fick jag rätt sväng. Hela sommaren hade jag de röda skorna och dansade både på Vikingalunden och Orionparken. Jag kände mig så fin. Aldrig har jag haft så roligt. Skinnet på klackarna fransades upp av grusgångarna och i slutet av sommaren hade skorna gjort sitt. Länge stod de i garderoben som ett minne över att acceptera sig själv och kanske att bli en ”bit vuxen”. Hur som helst, efter det så har jag alltid ett par röda högklackade skor i beredskap, ifall att.

Dessa Jimmy Choo var inte ens en dröm. Mina röda skor skickade jag efter från Ellos.

Att skriva om Hallstavik

Foto: Himmelsbacken i Hallstavik, den största backen när man var liten.

Att skriva om Hallstavik har jag alltid tyckt är så kul. Även i mina små korta noveller under högstadieåren var handlingen alltid förlagt i Hallstavik. Tanken att miljön skulle ligga någon annanstans var uteslutet. Visst, det kunde hoppa en sväng till Stockholm eller varför inte Gävle. Dit hade Kicki jag liftat en gång, inte populärt av våra föräldrar kan jag säga. Men annars var det Hallsta som gällde.

Bakgrundsbruset från bruket, vattnet som smakade fan, timmerbilarna som man fick hålla sig undan för, småvägarna där man kunde cykla utan lyse. Alla ställen där man kunde smygröka, idrottsplatsens dansbana och läktaren var perfekta platser utan vuxna. Att tillsammans med kompisar samla ihop några kronor och köpa cigaretter i automaten vid Tobaks-Lasse i mörkret var väldigt spännande.

Temat i mina noveller var sorglig, olycklig kärlek. Och miljön var Hallstavik.