Trädet framför Emmalies köksfönster

Emmalie i romanen ”Hotelldirektören” bor på Ljusterögatan 14 på Södermalm i Stockholm.

Den riktiga förebilden, min farmors mamma bodde på samma adress och framför det som var hennes köksfönster står det här trädet fortfarande kvar. En mäktig ask. Hon måste ha sett det varje dag och kanske tyckt om det. Sett hur väder och vind piskade det under höststormarna och sett hur vackert det kunde vara med snö på grenarna i juletid. Och tänk hur hon såg lövsprickningen sent på våren, för en ask väntar länge, sist av alla. Efter en frostnatt släpper den sina löv mycket snabbt.

Det här trädet, det står fortfarande kvar, där på Ljusterögatan 14.

En debutant berättar

Inbjuden av Sverigeförfattarna och ett härligt gäng med skrivardrömmar på Mörby Hotell fick jag berätta hur det var att debutera. Den 18 oktober berättade jag om min väg till en utgiven roman. Att ge ut en bok med handlingen förlagd i det samhälle där man är uppvuxen och fortfarande bor, kan skapa många känslor. Det blev helt klart en rörande föreläsning med mycket frågor.

”…för särskilt utvalda författarbegåvningar.”

Kan det bli bättre? När man läser intervjun av Sören Bondesson (Debutantbloggen den 3 september 2017) och han beskriver sina kvällskurser. Jag nyper mig i armen och läser igen. Ja, det är min lärare i litterär gestaltning och jag går en av de där hemliga kvällskurserna ”för särskilt utvalda författarbegåvningar.”

Läs gärna hela intervjun.

http://www.debutantbloggen.wordpress.com/2017/09/03/gastblogg-soren-bondeson/

Fem plus av fem…5 av 5

Inga fler ord behövs. En av de första recensionerna på ”Hotelldirektören”.

Jag är ingen författare…ännu

Första romanen på bokmässan i Göteborg och visst kändes det mäktigt. Men än är jag inte i mål. Två utgivna böcker och dörrarna öppnas. Två utgivna böcker och du kan ansöka om medlemskap i Författarförbundet. Det är mitt mål. Då kan man kalla sig författare.

Det är några trappsteg kvar. ”Gör färdigt” uppmanade en känd författare. ”Ge aldrig upp” är ett annat råd.

Här en bild på Zigge med boken i hand. Vi är klara att inta scenen. Sekunden efter att jag bränt av fotot stiger en journalist från VILLA nytt in och vi blir både filmade och intervjuade. Dock skedde intervjun utanför toaletten. 😀